Det är knappt två veckor sedan
Bonnier bekräftade affären med MittMedia. Sedan dess, och dessförinnan, har informationen från parterna varit närmast obefintlig. I Mittmedias tidningar
och nyhetssajter har publiceringen varit begränsad. Idag kom dock en artikel
om att vd Per Bowallius sagt att han ska sluta som vd. Detta till journalister
i lunchrummet på tidningshuset i Gävle. Bra så, men när en
reporter sedan ringde upp koncernchefen ville han inte bekräfta vad han sagt.
Man häpnar!
Nyheten om storaffären publicerades den 20 december,
här och på resume.se. Sedan dess har en rad nyheter om saken publicerats, oftast utan kommentarer från de inblandade stora
medieföretagen.
Mycket märkligt och rätt stötande, det handlar ändå om bolag
som lever på just journalistik i alla dess former, inte minst granskningar och
avslöjanden inom politiken, myndigheterna och näringslivet. Därför var det bra
att koncernens vd plötsligt sa vad han visste och tyckte till journalisterna.
Men sedan – hur tänkte han då han inte ville bekräfta vad han redan sagt?
Förväntade han sig en lojal tystnad från sina medarbetare?
Trovärdigheten kan inte värderas högt nog för journalistiken
och medieföretagen. Ändå har de här inblandade nyhetsföretagen gjort det som de
annars inte vill att andra ska göra, tiga. Visst, det handlar om en affär mellan två stiftelser och ett familjeägt bolag. De behöver formellt sett, till skillnad från börsnoterade företag, inte gå ut med någon information om affären.
Men som stora medieföretag har de ju ändå en speciell relation till sina läsare jämfört med andra företag. Givetvis kan inte allt lämnas ut under
en pågående förhandling, men att inte bekräfta till exempel sådant som redan
är känt är obegripligt.
Nåväl, det är naturligtvis bra att Bonnier News med sina
finansiella muskler tillsammans med norska Amedia vill gå in och rädda
MittMedia. Jag undrar dock om de som bestämmer på Bonnier News vågat tänka
tanken på vad det innebär att äga MittMedia?
Bonniers publicistiska meriter är många för koncernen som
sådan och för flaggskeppen Dagens Nyheter, Expressen och Dagens Industri.
Sådana framgångar är svårare att hitta exempelvis efter köpet och försäljningen
av Skånemedia med sina lokaltidningar i Skåne. Eller efter våghalsiga medieinvesteringar iUSA.
Sydsvenskan och Helsinborgs Dagblad beskrivs idag av Bonnier
som en framgångssaga, men så vitt jag förstått har Bonnier misslyckats med att
sälja dem. Och resultatet 2017 anges till en vinst på 52 miljoner kronor. Men i
årsredovisningen har det enligt uppgift tvärtom angetts en förlust på runt 90
miljoner kronor efter finansnetto. Jag hoppas jag har missförstått detta…
Utöver de ovan nämnda företagen med sina redaktioner, säljare
och andra lokala proffs hoppas nu Bonnier News att som ägare få ratta
ytterligare 28 tidningsredaktioner, nyhetssajter, tryckerier, radiokanaler,
gratistidningar och annan verksamhet.
I stora och svåra förändringsprocesser har det så gott som
alltid på redaktionerna varit svårt att vinna anhängare. Visst, det är andra
tider nu och förutsättningarna är i dag jämfört med förr annorlunda, men ändå,
hur lätt eller svårt blir det för räddningsstyrkan från Bonnier att få gehör
för sina synpunkter på alla dessa hårt prövade redaktioner? Deras erfarenhet av
tidigare ledningens idéer är ju troligen inte särskilt positiva. Och nu finns
det en ny ledning med nya, eller snarare beprövade, idéer om verksamheten.
Jag hoppas verkligen att vd Anders Eriksson och hela Bonnier
News tillsammans med Amedia lyckas med denna stora räddningsoperation i
mediernas värld. Men jag är inte säker. I en tv-intervju med vd Anders Eriksson,
Bonnier News, på facktidningen Journalistens sajt, talar han sig varmt för att
MittMedia ska gå med vinst redan nästa år, 2020. Uppsägningarna utlovas knappt
drabba journalister och allt ska nu vara lokal intressant i deras tidningar
till skillnad från tidigare. Även i de fram tills nu övergivna papperstidningarna.
En tvärvändning jämfört med tidigare koncernledningens mål.
OK, allt låter jättebra och jag vet att Bonnier och Amedia har
råd. Men ändå, hur stora är oddsen för att köparna ska lyckas vända MittMedia efter
alla dessa bekymmersamma år för koncernen i MittMedialand? Det är inte lätt att
vända en så stor skuta, särskilt med tanke på allt som gjorts. Och som köparna
vill ändra på.
I morgon onsdag ska jag till Sundsvall och besöka
Publicistklubben Södra Norrland och diskutera allt som hänt med MittMedia. Och
vad som kan förväntas hända. Det blir intressant.
I panelsen sitter också Lars Truedson, föreståndare för Institutet för mediestudier,
Kajsa Falasca, lektor i media- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet
Johanna Hejdenberg, sektionsordförande för SJF MittMedia.