Journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye är
fenomenalt bra på att berätta om sin fängelsetid i Etiopien. Om svårigheterna,
spänningen, glädjeämnena och miljön. I går fick jag chansen att höra dem två
gånger på Bokmässan. Och några andra journalister bidrog också till en riktigt bra dag!
Först besökte Persson och Schibbye Svensk Biblioteksförenings begränsade monter.
Där pratade de livfullt och kortfattat om litteraturens betydelse för dem under
fångenskapen för några tiotals engagerade åhörare. Och böckerna betydde mycket, sa de; de båda
terroristdömda svenskarna drog till och med igång en biblioteksverksamhet för
fångarna, inte alltid till censorns och fängelseledningens gillande.
Senare framträdde de under fredagen på ett seminarium i en
av de största salarna, K2. Närmast fullsatt, gissningsvis runt 800 personer. De
berättade om sin fångenskap under 438 dagar, engagerat, färgstarkt och
personligt. Och om hur de, som de riktigt äkta murvlar de helt tydligt är, efter
gripandet i Ogadenprovinsen först besviket tänkte att de hade sabbat och spräckt
sin reportageidé. Och att de inte då direkt förstod att de samtidigt blev engagerade
i ett nytt journalistiskt projekt som skulle komma att uppmärksammas i än högre
grad. Nu vet de det…
Några andra journalister fångade också publiken under sina
seminarier under fredagen. Den ene, Ann Lagerström, var samtalsledare under en
diskussion i närmast fullsatta största salen K1 med idéhistorikern Sven-Eric Liedman och författaren Kjell Westö. Rubriken för dagen var ”I livet ryms allt.
Allt”.
Jag kan här medge att
mina förväntningar inte var särskilt stora eftersom jag inte brukar grubbla särskilt
ofta över livets innehåll, men jag blev helt fångad av samtalet. Inte minst
tack vare Anne Lagerströms skickliga anslag och engagemang som fick igång de
bägge huvudpersonerna. Häftigt!
En annan journalist, Maciej Zaremba, satt på scenen på ett annat seminarium och
redovisade lite torrt men engagerat och sakligt sitt undersökande projekt där
han tog reda på hur det gick till när våra politiker gjorde vissa patienter mer
lönsamma än andra. Intressanta och hemska sanningar. Obegripligt!
Slutligen var jag på ett seminarium där huvudpersonen har ett
helt annat yrke som kriminolog, men jag betraktar nog honom ändå som
journalist. Leif GW Persson. I sin profession har han ju allt som oftast tagit
reda på hur saker och ting ligger till samt redovisat fakta, bedömningar och
åsikter till allmänheten. Ibland bestämt och allvarsamt, ibland lättsamt och
underhållande. Precis som en skicklig journalist.
Här hade han nu några samtalspartners på scenen, däribland
ärkebiskopen Anders Wejryd som skickligt fick sin idol Leif GW Persson att resonera
om sin barn- och ungdomstids betydelse för hur livet skulle utvecklas för
honom. Känslor, lite sorgligt och en del glädje. Rörande. Tårar och skratt i
publiken.
En dag med Johan Persson och Martin Schibbye via Ann
Lagerstöm och Maciej Zaremba till Leif GW Persson. Vilken härlig dag med häftiga
journalister!