I går sa 29-årige Edward Snowden att
det var han som avslöjat Prism, USA:s gigantiska elektroniska övervakningssystem.
Han kommer att få leva i landsflykt resten av sitt liv. I Sverige handlar
debatten inte om hjältar som offrar sig av samvetsskäl för vår rätt att få
veta. Här utmärker sig i stället makthavare som struntar i Sveriges grundlag för att vi INTE ska få veta. Senast
handlar det om näringsministern Annie Lööf (c) som prickats av konstitutionsutskottet, KU, för sitt agerande.
Snowdens namn och avslöjande löper
nu över jorden, precis som tidigare namnet Bradley Manning, 25-åringen som
åtalats för att ha läckt tusentals hemliga dokument till Wikileaks. Landsförrädare
enligt somliga, sanningens hjältar enligt andra.
Sanningens hjälte är ett epitet som
Annie Lööf nog diskvalificerats för i evinnerlig tid, men hon lär inte heller
riskera att bli kallad för landsförrädare. Makthavare som bryter mot vår
grundlag tycks närmast undantagslöst slippa undan utan allvarligare följder,
vare sig politiskt eller juridiskt.
Visst, de kanske prickas av KU
eller får en liten reprimand av Justitieombudsmannen, JO. Så är det nu senast
med Annie Lööf och nyligen också med hela regeringskansliet som fick skarp kritik av JO. Och sedan blir det i regel inte så mycket mer.
I Sverige regleras vår tryck- och
yttrandefrihet mycket detaljerat i grundlagarna. Där finns meddelarskyddet som hindrar
myndigheterna från att forska efter nyhetskällor och där finns
offentlighetsprincipen som ger medborgarna rätt att få ut handlingar från
myndigheterna. Det handlar om juridiska fundament för vårt land.
I andra länder finns inte alls
samma formella lagskydd som dessa svenska juridiska grundbultar. I Snowdens och
Mannings USA är tryck- och yttrandefriheten reglerad i en enda formell mening
med totalt 45 ord. Den finns i USA:s konstitutions första tillägg från 1791, The First Amendment. De svenska grundlagarna är
betydligt mer detaljerade och omfattande, som till exempel
tryckfrihetsförordningen.
Ändå är det väl känt att den
amerikanska administrationen läcker som ett såll; viktig information slussas i
mängd ut till medborgarna via läckor och informella kanaler även om det sällan är
så uppmärksammat som nu med Snowden och Manning. Ofta finns det väl troligen politiska
motiv eller andra starka intressen som orsaker till läckorna. Den offentliga
insynen fungerar så vitt jag förstår dock rätt bra, om än informellt.
I Sverige kan man konstatera att
den formella offentliga insynen är formellt sett starkt reglerad och juridiskt
garanterad, men i praktiken fungerat den allt sämre. Och maktens företrädare obstruerar ibland mot medborgarnas rättigheter
i grundlagarna. Näringsdepartementets
agerande och Annie Lööf är ett färskt exempel, bra beskrivet av Aftonbladets
chefredaktör Jan Helin i en krönika.
Centerledaren är inte ensam i sitt
beteende. Statsråd i snart sagt varje regering under senare decennier har
dragit på sig kritik för tveksamma ageranden vad det gäller rätten till
offentlig insyn. Och generaldirektörer
och kommunalråd och en rad olika myndigheter.
Om man gogglar på ”brott mot offentlighetsprincipen” och liknande formuleringar hittar man intressanta
exempel. Och dessutom en intressant artikel från 2007 av tre forskare vid
Göteborgs universitet med rubriken ”Många myndigheter bryter mot lagen om offentlighet”.
Så är det och det finns tyvärr
många exempel; i stort sett varenda dagstidning i landet rapporterar varje år
om makthavare på olika myndigheter som får kritik för hur de hanterar
offentlighetsprincipen. Och forskar
efter källor trots meddelarskyddet.
Det är allvarligt nog, men
samtidigt förefaller dessvärre också politikers och ledande tjänstemäns
intresse för att begränsa tryck- och yttrandefriheten att öka. Det finns många
exempel både i form av ofullbordade förslag och redan beslutade bestämmelser
som urholkar grundlagarna. Som det färska fotoförbud i vissa situationer, förslag
om munkavle för poliser, förbud att lämna ut passbilder, fler
sekretessbestämmelser, en utökad brottskatalog i tryckfrihetsförordningen,
personunderrättelselagen PUL och kreditupplysningsbegränsningar. Med mera.
Formellt sett verkar vi ha ett
starkt skydd för tryck och yttrandefriheten jämfört med både USA och andra
länder. Reellt sett ska vi nog inte känna oss för säkra på saken.
Några relevanta länkar (med fler länkar):
The Guardian, text och tv-intervju med Edward Snowden – The Guardian 130609
Källjakt och försenade handlingar – Chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 130609
Håll Ekot och SvD utanför, JK – Chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 130606
Lambertz förlorade, tryckfriheten segrade – denna blogg 120825
Bra av Siren och TU, häv sekretess för passbilder – denna blogg 120229
Politiska reportrar: Allt svårare att granska regeringen – aip.nu 111031
Beatrice Ask (m) försvarar en sjuk sak – denna blogg 100530
Bravo, Nils Funcke – denna blogg 100528
Mattsson leder debatten om yttrandefriheten – denna blogg 100525