I kväll hade jag tänkt åka till Stockholm och Publicistklubbens, PK:s, debatt med rubriken ”Press under press”, men jag avstår eftersom allt tyder på att man bara blir sur och arg av diskussionen. Det är inget kul om man reser totalt fyra timmar (Gävle-Stockholm)för att ta del av spektaklet. Därför nöjer jag mig med att lyssna via webben.Varför då detta? Det beror på att jag i går kväll läste den anrika klubbens årsbok med samma titel. Där skriver ett antal mer eller mindre framträdande branschpersoner om sin syn på journalistikens problem, eller rättare journalisternas problem.Anslaget är tydligt – det mesta av de traditionella mediernas problem är internets fel och det är bara ”riktiga journalister”, vad det nu är för något, som kan producera bra journalistik. Ett intressent resonemang med tanke på att det numera ofta ramlar ner goda scoop producerade av andra än ”riktiga” journalister. Ett exempel är polisövergreppet på Hornstulls tunnelbanestation som utvecklades till en riktig skandal för polisen i Stockholm när bloggaren Jesper Nilsson publicerade bilder och en film från händelsen. Ett färskt exempel på hur nyheter numera når oss är naturligtvis WikiLeaks scoop om dödsskjutningarna från en amerikansk helikopter i Irak. För att inte tala om FRA-frågan och just vad det beträffar den svarade ordföranden Ulrika Knutson för en ganska pinsam och okunnig intervju på Publicistklubben med Oscar Swartz för ett par år sedan.Många i publiken led med Swartz. Medieutvecklingen är fantastisk, men Publicistklubben förefaller rätt konsekvent att beskriva den i negativa ordalag, inte bara vad det gäller de ekonomiska spörsmålen, utan även rent publicistiskt. Jag har varit medlem i PK i 40 år, men känner mig inte alls komfortabel med dessa konservativa strömningar inom föreningen. De är mossiga! Därmed bidrar tyvärr inte heller föreningen till att det diskuteras fram goda lösningar för branschen.Att döma av inläggen på Twitter i dag är det andra som drar sig för att besöka kvällens debatt i den publicistiska konservatismens högborg. Och Martin Ahlquist på Fokus har publicerat en utmärkt text om vad som egentligen är krisen för pressen. Karin Olsson i Expressen är också också bedrövad trögheten manifesterad i Publicistklubbens årsbok.Martin Jönsson på Svenska Dagbladet har också skrivit en bra artikel om Publicistklubbens årsbok och han menar bland annat att det är meningslöst att skapa en konflikt mellan papper och nät. Och det är ju tyvärr det PK gör.Dessbättre är han med i debatten i kväll. Karin Olsson berör även kritiken mot Allmänhetens pressombudsman och där har PK i kväll valt att begränsa ett samtal om den krisen till 30 minuter. Resten av kvällen handlar om årsboken ”Press under press” och dess konservativa syn på medieutvecklingen. Det hade varit intressantare om det hade varit tvärtom.
Publicistklubben mossig
Publicerat
av