Idag tänker jag varmt på min publicistiska förebild, Expressens förre chefredaktör Bo Strömstedt. Detta för hans ensamma och svåra kamp mot justitiekanslern, JK Hans Stark, om spelskandalen 1990.
Skälet till dessa nostalgiska tankar är utgivningen av en ny bok, ”Istider”, av Tom Malmquist. Han är son till Expressens legendariske sportchef Thomas ”Malmen” Malmquist som med artiklarna om spelskandalen fick sitt livs scoop. Och sitt liv förstört.
Han avslöjade att spelare i ledande bandylag som Boltic och ishockeylag som Boden och Frölunda var djupt involverade i fixade matcher med miljoner i felaktiga vinster.
Bandyn vände honom ryggen. Hela idrottssverige vände honom ryggen. Kollegerna I medierna vände honom också ryggen.
En som inte gjorde det var Bo Strömstedt, ”Malmens” chef, Expressens chefredaktör och tidningens ansvarige utgivare. Tom Malmquist sa i morse i TV4 att hans pappa förlorade den ende som höll på honom när Strömstedt gick i pension. Och då stannade ändå Strömstedt lojalt kvar i tjänst något år extra för att genomlida rättegången.
Som ansvarig utgivare blev Bo Strömstedt åtalad av landets justitiekansler, JK Hans Stark, en oerhört stel, kylig och maskinellt fungerande person.
Det var ett unikt och mycket märkligt åtal om tryckfrihetsbrott där JK var helt övertygad om att få in utgivaren Strömstedt bakom galler.
I tv-klippen uttrycker han sig, statens advokat, närmast föraktfullt om tidningen och dess avslöjande. Det har långt senare visat sig att Thomas Malmquist och Expressen hade rätt.
Dåvarande JK:s attityd och syn på de fria mediernas arbete manar till eftertanke även idag. Publicister bör vara vaksamma gentemot ledande politiker och statens ämbetsmän. Tryckfriheten måste ständigt försvaras.
Rättegången pågick i veckor, kanske i månader. Jag minns inte. Däremot kommer jag ihåg att jag även mot slutet av förhandlingen inför Stockholms tingsrätt besökte rättegången med Strömstedt på de anklagades bänk.
Då var åhörarplats sedan länge helt tom. Åhörarna hade tröttnat för länge sedan. JK Stark malde på med sina beskyllningar. Bo Strömstedt kämpade dag efter dag för att hålla sig vaken. Hans advokat, utmärkta Peter Danowsky, likaså.
I det läget klev jag in på domstolens åhörarplats eftersom jag fått lite tid över mellan några möten på Tidningsutgivarna, TU. Strömstedt fick glädjefnatt och vinkade till mig, Hans Stark såg sur ut.
Det var på TU jag lärt känna Bo Strömstedt väl i bland annat TU:s styrelse. Vi arbetade ihop I flera utredningar och kommittéer, bland annat i en om de pressetiska reglerna.
Där drev vi båda införandet av en ny portalparagraf om att etiken skulle präglas av eftertanke och övervägande snarare än en regeltolkning. Den paragrafen gäller fortfarande, men har också ända från början kritiserats av branschens regelivrare. Sådana vill hellre tala i termer om ”får inte skriva”, förbud och sanktioner. Måtte sådana falanger inte vinna terräng!
En tidning och dess utgivare får publicera precis vad som helst oavsett vad de etiska reglerna rekommenderar. Men utgivaren måste vara beredd att ta ansvar för detta i en etisk prövning och ytterst inför domstol enligt den svenska tryckfrihetsförordningen.
Nåväl, Bo Strömstedt piggnade till då han fick en åhörare i rättegångens tristess. Vi fick en trevlig paus tillsammans i förhandlingen då vi gemensamt skvallrade om JK…
För att pigga upp Bo lite till skickade jag sedan en utskrift till honom ur min farfars memoarer, ”Från koja till residens”. Farfar Gustav Rosén började som stamanställd militär, senare blev han bas för rallare och då skrev han en bok, ”Förhållanden och missförhållanden på Ofotenbanan.”
Den drogs in av statsmakten, men jag har kvar ett ex som min pappa kom över… Senare blev farfar journalist i Umeå, köpte Västerbottens-Kuriren och dömdes som tidningens ansvarige utgivare för tryckfrihetsbrott till fängelse några månader på kåken i Umeå.
Det gick bra ändå för min farfar kåkfararen. Med tiden blev han riksdagsman, försvarsminister och till sist landshövding i Västerbotten.
I utskriften berättade farfar om sin tid I fängelset och jag tyckte det var en lämplig läsning för Bo Strömstedt som en förberedelse inför sin dom som kunde föra honom till kurran.
Det gillade han skarpt och berättar också om detta i sina memoarer, ”Löpsedeln och insidan”. En bok som jag tycker att alla unga kolleger bör läsa.
För övrigt förlorade JK välförtjänt målet mot Strömstedt. Tingsrätten underkände åklagarens samtliga 176 åtalspunkter.
Det högtidlighöll Expressen med den klassiska löpsedeln om matchen mellan Expressen och JK, ”176 – 0”.
Anm. Denna text är också publicerad på Facebook.
.
.
!
.