Nu har Eva och jag på årets näst sista dag äntligen kollat in Agnes, Gävles nya kulturhus och bibliotek. Snyggt hus, både ute och inne.
Kulturhus, javisst, men för mig är det i första hand ett bibliotek. Blev därför paff när jag kom in i huset – var är böckerna?
De finns, men inte i entréhallen utan högre upp i huset. Där nere är det tidningshyllor, reception och en restaurang.
Serveringen är stor och var välbesökt då Eva och jag var där. Med Agnes centrala läge blir krogen säkert en populär träffpunkt.
Den omtalade svävande lååånga trappan får bli skådebröd för oss rörelsehindrade, den klarar de flesta av oss inte av.
Trappan är verkligen häftig, men också intressant som ett exempel på att design prioriteras före funktion även i en så viktig offentlig byggnad som ett bibliotek. Ett par hissar räddar tillgängligheten.
På flera ställen fanns grupper med tre datorer för sökning med mera, men bara en av dem med pall att sitta på, en låg designvariant som jag inte lyckades komma ner på och upp från utan hjälp.
Bäst av det vi hann titta på denna gång var att det finns många mötes- och studierum samt större samlingssalar. Flera av mötesrummen användes också av människor som pluggade eller jobbade.
Vi hann denna gång inte kolla in Konstcentrum, poddstudion, bion eller allt annat som Agnes frikostigt bjuder på.
Det har som bekant varit ett herrans liv i den politiska debatten om kulturhusets tillkomst. Nu finns ändå huset och det blir förhoppningsvis populärt med tiden trots att projektet varit så kontroversiellt.
Slutligen kollade jag, som jag på skoj brukar göra på bibliotek, om min roman ”Passet” fanns att låna. Det gjorde den inte vilket jag redan visste…
Den blev utgiven efter en romanpristävling 1971,för 53 år sedan! då var jag polisreporter på Gefle Dagblad. Den handlar om polisens vardag.
Boken försvann ur hyllorna på Gävles bibliotek runt 20 år senare.
Äldre böcker, även med lokal anknytning, åker med tiden ut om de inte är skrivna av de främsta inom litteraturen och den ädla skaran tillhör inte jag…
Men jag är glad ändå eftersom romanen belönades med ett pris på runt 7.000 kr 1971 (!) Om jag minns rätt. Hela upplagan på 5.000 tryckta ex såldes slut.
Kollade på skoj i går också in Kungliga Bibliotekets utmärkta sajt där jag fann att min ålderstigna roman fortfarande ändå finns på ett tiotal bibliotek. Kul!
Vi önskar både Agnes och alla vänner ett riktigt Gott Nytt År!
Anm. Texten publiceras även på min sida på Facebook.s