Uppdateras efterhand med länkar
Bonnier News tillsammans med norska Amedia vann dragkampen om att få ta över MittMedia. Bonnier utökad med MittMedia blir ett gigantiskt och säkert rätt svårskött fögderi. Det ger de nya ägarna möjligheter till stora framgångar om de kan rädda MittMedia på ett bra sätt. Men de ställs också inför svåra utmaningar där de riskerar stora problem. Det är bra att Bonnier fått med norska Amedia som delägare.
Amedia är ett stort norskt medieföretag som äger dubbelt så många lokala tidningar som MittMedia. Deras kompetens blir mycket viktig för att Bonniers ska klara av att få ordning på MittMedia. Amedias roll i affären var okänd utåt ända fram till i tisdags då deras deltagande publicerades först här på Utkiksbloggen. I Medievärlden skrev därefter annars välinformerade Leif ”Honken” Holmkvist att Amedia bara samarbetade med Bonnier, men att något samägande med MittMedia inte var aktuellt. Det visade sig således vara fel.
Affären innebär att Bonnier News nu tillsammans med Amedia äger MittMedia med en omsättning runt två miljarder kronor och med ett 30-tal landsortstidningar från Nynäshamn via Södertälje, Örebro, Västerås och upp till Östersund och Örnsköldsvik. Detta utöver sedan tidigare Bonnier News med Dagens Nyheter, Dagens Industri, Expressen, HD-Sydsvenskan, Bonnier Business Press (utländska affärstidningar), Bonnier Business2Business (Resumé med flera), Bonnier Magazines & Brands samt Bold Printing Group.
Den omfattningen på verksamheten måste vara en dröm för en expansiv medieägare och troligen en mardröm för dem som vill bevara den gamla omhuldade mångfalden med många ägare och tidningar. Den försvarades och bevakades hårt av mediepolitiker fram till för bara ett antal år sedan. Kommer de att vakna till nu och bekämpa den nya mediekoncentrationen?
Ingen vet, men gissningsvis kan den politiska mediedebatten få en nystart, det har varit rätt lugnt efter debatten om Anette Novaks utredning. Och den förra kulturministern Alice Bah Kuhnke har lämnat det uppdraget och därmed även mediekonferenser där hon vältaligt och välvilligt resonerat om mediernas framtid. Och vad kommer politiker och debattörer nu att tycka om att en halv miljard i driftsstöd huvudsakligen går till Bonnier?
Det ska bli intressant att få höra den nyutnämnde kulturministern Amanda Lind (mp) ser på mediefrågorna? Hon bor i Härnösand där MittMedia lagt ner moderata Västernorrlands Allehanda och socialdemokratiska Nya Norrland och ersatt dem med Tidningen Ångermanland som sedan blev en edition till Allehanda i Örnsköldsvik. Hon har därmed sett mediernas strukturförändringar på nära håll.
Frågan nu är vad Bonnier som majoritetsägare i MittMedia (80 procent) vill göra med MittMedia. och var de hämtat information och inspiration om lämpliga mål för MittMedia. Koncernens tidigare vd Thomas Peterssohn och dess förre redaktionella chef AnnaKarin Lith har som bekant i någon form engagerat sig för Bonnier inför försäljningen av MittMedia, den koncern som de fick lämna 2016.
Det var då vandringen bort från MittMedias hårdföra metoder för en snabb digitalisering nog började bromsas upp. Om de två på något sätt genom sitt engagemang för Bonnier får några roller i sin tidigare koncern vore det minst sagt anmärkningsvärt. De båda var ju starkt drivande för den jämförelsevis mycket tydliga målsättningen för den digitala övergången, en metodik som drabbade papperstidningarna som på sitt sätt övergavs i den digitala upphetsningen. Alla koncerner har samma mål, men andra gick lugnare fram, vårdat papperstidningarna och sluppit många av MittMedias problem.
Efter denna affär kommer sannolikt en ansvarsdebatt som kan bli jobbig för många. AnnaKarin Lith och Thomas Peterssohn blev närmast symboler för koncernens tuffa målsättningar för den digitala övergången, positivt eller negativt beroende på vem man talade med.Man ska dock ha klart för sig att en vd och en redaktionell chef strikt formellt inte bär ansvaret för om allt går fel. Det är givetvis styrelsen och framför allt ägarna som bär det yttersta yttersta formella ansvaret. De ledande tjänstemännen ska inte kunna ge sig ut på äventyrligheter utan att styrelse och äqare känner till och sanktionerar agerandet.
Ägarbytet innebär inte slutet för en svår och intressant utvecklingsprocess, det handlar snarare om starten för ett ännu intressantare och ett ännu svårare åtagande för aktörerna i mediernas värld. Uppköp och samgåenden blir inte alltid lyckade, men jag hoppas verkligen att Bonnier, Amedia och MittMedia lyckas med detta.