Har nu sträckläst ”Mittmedias vägval” av fem forskare vid Mittuniversitetet. En viktig rapport om tidningskoncernen Mittmedias uppmärksammade framgångar, följda av en historisk krasch.
Det är en utmärkt rapport skriven av rutinerade forskare på medier, professor Jonas Harvard, universitetslektor Ulrika Hedman, professor Catrin Johansson, framlidne professor Lars Nord samt professor Ingela Wadbring.
Boken rekommenderas varmt till alla som är intresserade av den dramatiska utvecklingen för tidningarna, journalistiken och läsarna under 2000-talet. Länkar sist i texten.
Boken utgör en värdefull och viktig historiebeskrivning tillsammans med, som forskarna skriver, Anders Malmsten s utmärkta bok ”Press Stopp” om landsortspressens uppgång och fall.
Det enda jag saknar i forskarnas bok är namnen på berörda och intervjuade. En personifiering skulle gett rapporten ännu mer tyngd och närhet till vad de alla berättat. I viktiga sammanhang behövs ett ansikte, en människa av kött och blod för att förstärka trovärdigheten i berättelser om människors upplevelser.
Det är inte så konstigt att jag tycker så; jag har som utgivare alltid varit, och är fortfarande, en hök om namnpubliseringar, av nämnda skäl. Det är för övrigt kul att mitt bloggande om Mittmedias resa nämns här och var i boken…
Många av de intervjuade är tidigare styrelseledamöter, chefredaktörer och andra höjdare. Somliga positiva och andra kritiska till allt som gjordes i Mittmedia av dess nya ledning efter 2011.
Personer i framträdande roller måste kunna avkrävas och stå för sin uppfattning. De och övriga medarbetare i Mittmedia kunde ju i vart fall ha fått välja själva om de ville nämnas i boken eller ej. Som anonyma finns de ju så att säga nu inte med i bolagets historia.
Nåväl, sammantaget är detta ändå, även med avidentifierade intervjuer, en imponerande redovisning av Mittmedias öde. Tung mediehistoria genom en viktig kartläggning.
Det är otroligt bra att forskarna drog igång projektet, fick pengar från Anne-Marie och Gustaf Anders stiftelse för medieforskning och har lyckats fullfölja det så bra.
Trist dock att de två viktigaste personerna i sammanhanget, Mittmedias vd Thomas Peterssohn och redaktionella chefen AnnaKarin Lith, valt att inte ställa upp på att bli interjuade av forskarna. Onekligen lite märkligt med två tidningsproffs som själva levt på att andra makthavare ska svara på mediernas frågor.
Jag är dock inte överraskad. Det är kanske logiskt att de duckar. Det illustrerar ju på sitt sätt deras syn på metodiken i en snabb och tufft styrd process där ledningen, som i en sekt, pekar ut den enda sanna vägen framåt. Men synd att de ställer sig vid sidan om sitt eget projekt!
Trots deras frånvaro tycker jag ändå att forskarna lyckats väl med att tillvarata även deras intressen och att klara balansen mellan positivt och negativt. Det finns ju skiftande åsikter från många om det mesta. Detta även om bara en sanning om koncernens framgångar lyftes av ledning och en del chefer, ända fram till slutet. Och senare!
Allt gick ju åt helvete till sist, men det fanns ändå spännande och bra initiativ, idéer och produktsatsningar i det blixtsnabba försöket att överge papperstidningen i en övergång till nätet under det träffande mottot ”digitalt first.”
Som koncernens prisbelönade smarta ”framtidsverkstäder,” mig veterligen dock inte en idé av koncernledningen, utan av den skicklige mediekonsulten och LearningMiles grundare Bo-Magnus Salenius som koncernledningen klokt nog anlitade. Kanske samma sak med den lysande idén om de ”spaningar” som medarbetare och chefer fick göra ute på stan och i andra branscher för att få idéer som kunde omformas till mediebranschen.
Detta i stark kontrast till alla svårbegripliga, förödande och ibland obehagliga inslag i verksamheten. Som det hårda ledarskapet, utfrysningen av kritiska medarbetare och isoleringen av de få som fick sitta på undantag i något hörn och jobba med den utfrysta papperstidningen. ”Sekten Mittmedia,” således, och dess stora problem med arbetsmiljön.
De medarbetare som gillade att ledningen släppte loss deras kreativitet och drev på hårt hade säkert otroligt kul på sina jobb i koncernen.
För dem som var kritiska, tveksamma eller inte orkade hänga med i de tuffa kraven måste det tvärtom ha varit fruktansvärt. De hamnade i kylboxen eller fick gå.
Allt detta belyser forskarna utmärkt väl och balanserat. Så även den uppenbara slutsatsen att det var rätt av styrelsen och koncernledningens att sätta målet om en digitalisering av tidningarna.
Men också bra att forskarna fastslår att genomförandet präglades av omdömeslöshet, gick alldeles för fort och knäckte de fortfarande lönsamma papperstidningarna vars intäkter hade behövts för omläggningen.
Därtill även den korrekta slutsatsen att experimentet utmynnade i en katastrof för ”Europas mest framgångsrika lokaltidningskoncern” som ledningen och några uppblåsta företrädare hävdade ända fram till det bittra slutet, dagarna före en konkurs.
Den hade varit ett faktum om inte Mittmedias styrelse och då främst dess ordförande Krister Jönsson hade lyckats sälja tidningshusen i Hudiksvall och Gävle till fastighetsbolaget Peritas. Jag vill minnas att de såldes för 40 eller kanske 60 miljoner kronor.
Med de pengarna undveks konkurs och ägarna fick rådrum för att bjuda ut koncernen. Det i en process där bolagets inkråm i form av en hårt förvärvad digital kompetens paradoxalt nog underlättade en försäljning av Mittmedia…
All heder åt Bonnier News Local och norska Amedia som tog över koncernen 2019, räddade tidningarna och lyckades normalisera den svårt sargade verksamheten trots dess starkt begränsade resurser efter allt som hänt under experimentet ”digital first”.
KOMPLETTERING:
Nu har uppemot ett 20-tal kolleger hört av sig till mig om att de intervjuats av forskarna om Mittmedia. Flertalet hade ingenting emot att nämnas.
Jag har också nu kollat in vad de fem minst sagt kvalificerade forskarna var tvungna att underkasta sig i ”etikprövningen” mm för att få börja forska om Mittmedias öde.
Hemskt, löjligt, säkerhetsnoja och otroligt byråkratiskt.
Jag ser det och annat som en överdriven säkerhetsnoja i förlängningen av förskräckliga GDPR Lösenord, verifikationer och tvåstegsinloggningar till förbannelse, även där det inte behövs. Som till hotellbokningar (Strawberry!) Och etikprövningen för forskarna krävde svar på 40 sidor I dess nätmallar, frågor om allt rörande forskarnas liv och leverne. Detta är farligt för det vetenskapliga sökandet efter sanningen om vad som hände, i Mittmedia eller i andra sammanhang. Seriösa forskare skräms bort från bra projekt och resultatet får sämre kvalitet då vissa frågor till dem som intervjuas, till exempel fackliga företrädare, inte får ställas. Vissa svar och namnen på de intervjuade får inte publiceras!
Som nu i den viktiga boken om Mittmedia där jag verkligen saknar människorna av kött och blod i den anonymiserade berättelsen. De är liksom raderade i koncernens historia. Men kom ihåg att det är byråkratins och säkerhetsnojans fel, ingen skugga över dessa kvalificerade och seriösa forskare. Denna säkerhetsnoja är samhällsfarlig, verkligheten förvanskas.
Rapporten är ändå viktig och bra, men närheten till verkligheten saknas på grund av detta.
Anm. ”Mittmedias vägval” kan både laddas ner gratis eller köpas i tryckt form på www.nordicom.gu.se. Anders Malmstens bok ”Press Stopp” finns i bokhandeln och på nätet.
Transparens – jag arbetade under något år efter 2011 som konsult med ett antal uppdrag åt Mittmedias nämnda nya ledning. Sedan avböjde jag, via hr-direktören Carin Andersson, två gånger erbjudanden om nya uppdrag. Jag avstod sedan jag tappat förtroendet för Mittmedias koncernledning. Jag känner Ingela Wadbring och kände Lars Nord. Känner även Krister Jönsson, Thomas Peterssohn, AnnaKarin Lith samt många chefer och medarbetare i tidigare Mittmedia och hos koncernens nya ägare Bonnier News Local.
Texten publiceras också på min sida på Facebook.
Utvalnäs, Gävle, 8.12 2024