Gävles pinsamma politiska misstag och återvändsgränd

Gävle kommun har försatt sig i en onödig och pinsam politisk situation. Den handlar om att staden vid havet hindrar alla utom välsituerade båtägare att ta sig ut till härliga Limön och ut i skärgården och på havet.
Koalitionen vid makten, S, MP, L, KD och C, gör detta i en av Sveriges viktigaste städer för sjöfarten, förr och nu. Men hamnstaden märks ju numera knappt bortsett från en farlig tung trafik på Hamnleden till Fredriksskans.
Man gynnar båtägare och missgynnar människor utan egen båt. Koalitionen väljer bort småfolket och de väljare som valt den.
Som ung sjöfartsreporter på Gefle Dagblad, GD, lärde jag mig under sextiotalet stadens blyplättstunga, eller snarare stora järntunga ankarhistoria om vår sjöstad. Där rymdes till för något år sedan en stolthet hos politiker och allmänhet över staden vid havet.
Historiskt trängdes segelfartygen under en lång epok längs kajerna i Gavleån intill de kända olika stolta varven. Därefter har Gävles långa varvs- och sjöfartstradition haft stor betydelse, länge väl speglat på Länsmuséet.
Jag såg sjösättningen 1966 av det sista fartyget som byggdes på stadens sista varv, Gävle varv. Det var tidigare sjömätaren Johan Månsson, senare sålts som passagerarfartyg till Afrika, tror jag. Förlist eller förstört 2006.
Varvet lades ner efter 127 år i slutet av sextiotalet om jag minns rätt. Siste ägare var nog finnen Matti Eloranta som kände president Kekkonen!
Lastfartyg fortsatte att ligga i dubbla rader längs kajen i ”Inre hamnen” vid magasinen på Alderholmen en bra bit in på sjuttiotalet, tror jag. Jag sprang där och gjorde reportage varje dag, om specialbyggda fartyg för rutten Paris – Gävle och kinesiska sjömän som firade sitt nyår i Gävle.
Sedan tog utehamnen vid Fredrikskans successivt över helt. Där älskade Gävlebor att sitta och rycka strömming bredvid fartyg från främmande länder vid kajerna. Den nya hamnen kändes nära.
En finlandsfärja gick fortfarande ända in i Gavleån till det gamla Tullhuset på samma plats som det nya höghuset med samma namn. En av de senaste båtarna hette väl Polar? Flera andra jag inte minns namnet på gick från Tullhuset till Kaskö och Raumo.
Senaste färjan till Finland gick från Fredriksskans. Än i dag kan det dyka upp planer på en ny linje från Gävle till Finland, men det har inte blivit av.
Gästande fartyg, som svenska och utländska militära flottbesök kom också länge ända in till Tullhuset. Då var det fest och mingel ombord med diplomater, politiker, militärer, landshövdingen och den båtintresserade allmänheten. Militärmusik på kajen.
Då var Gävle verkligen en riktig sjöstad! Sedan kom den omstridda Alderholmsbron 1992, dumt nog utan möjlighet att öppnas. Den blev början till slutet för sjöstaden, trots en senare fin satsning på sjönära bostäder på Alderholmen omdöpt till ”Gävle Strand”, kanske mest för målgruppen välsituerade människor i den S-styrda röda staden.
Större båtar och några mindre fartyg hamnade utanför bron nära den mångårige skärgårdstrafiken med sina fartyg. Så även senare fyrskeppet Almagrundet, ett museifartyg byggt på Gävle varv som är kul att ha här, men som skulle ha varit ett fantastiskt landmärke längre in i ån innanför Alderholmsbron.
Det har slutligen räddats kvar i Gävle av finansmannen, donatorn och partiet Ny Demokrati närstående Sten Dybeck. Hans bror, redaren Clarence Dybeck har med en donation på sju miljoner finansierat Sjöräddningens fina båt i Gävle, Greta Dybeck, döpt efter hans mor som hade ett hus alldeles vid Gävles inlopp.
Sjöstaden Gävle fasades sakta men säkert ut efter bron. Känslan av närhet till havet väcktes dock med det nog i arbetarrörelsen väl ideologiskt förankrade bygget av nya briggen Gerda, en replik av riktiga Gerda, som skänktes till kommunen som ett museifartyg, Äldre Gerda underhölls inte, förföll och sprängdes och sänktes av kommunen 1959!
Nybygget av repliken engagerade hela staden. 800 personer fick utbildning och jobb i ett klassiskt arbetsmarknadsprojekt för bygget. Nya Gerda blev sista båten som gick av stapeln på varvets slip år 2000 i en fest inför en tusenhövdad publik, på land och i massor av småbåtar. Jag var där.
Briggen Gerda var jätteviktig för stadens profil och kommunen antog den utmärkt smarta och trevliga sloganen ”Välkommen ombord!” och byggde en ny gästhamn och kaj för skärgårdstrafiken i Furuvik.
Där någonstans började sedan allt gå åt helvete.
Hamnen i Furuvik fick göras om då den inte var professionellt byggd.
Föreningen bakom Briggen Gerda gick åt pipan ekonomiskt. Hon såldes 2010 hastigt för billigt av en konkursförvaltare till två bilhandlare, en av dem var profilen ”Ärlige Bengt, En kul profil i dåtidens Gävle.
De lovade en långsiktighet, men sålde den omgående vidare till Åland, troligen med en grov förtjänst. Kommunen gjorde ingenting. 2023 sjönk briggen Gerda i Raumo,
Fredriksskans med en av landets största hamnar växte snabbt. Den blev ett skyddsobjekt med en turk som delägare, höga staket och stängda portar Inget mer strömmingsfiske på kajerna, ingen möjlighet att titta på intressanta fartyg i hamnen.
Samtidigt har det lokala fisket nästan helt slagits ut av en usel EU- och nationell fiskepolitik. Skumma beslut som gynnar företag med jättestora trålare.
Den saken väcker för mig fortfarande många frågor utan svar om vem som gynnar vem och varför, dåliga svar från vår jordbruksminister, Peter Kullgren (KD).
Nu finns bara enstaka fiskare och rökerier kvar vid Gävles kust, som till exempel Sture Nordin samt mer begränsat far och son Åkerblom. Och väldigt offenssivt Bergmans i Norrsundet! Strömming och böckling finns knappt att köpa även om den börjat dyka upp igen sällan, här och var ibland.
Jag minns tiden med Kurt, Janne och Anders Wahlström som aktiva fiskare med ett rökeri i Norra Utvalnäs. Janne Nordin i Harkskär. Flodbergs. Nyligen bortgångne Lars Berglund och hans systersöner som ville bli fiskare.
Varför satte kommunen krokben för Bergmans försäljning på Stortorget I Gävle. Varför knäckte rikspolitikerna alla dessa lokala fiskare runt Sveriges kust?
Krogen Skeppet med Gävles symbolstarka maträtter som sotare och strömming försvann med branden på CH. Nya krögare har valt en helt annan inriktning då de inte förstått rikskända krogen Skeppets betydelse för sjöstaden Gävles profil.
Kommunens slogan ”Välkommen ombord!” förvaltades uselt med till exempel dålig marknadsföring på Båtmässan om sjöstaden Gävle och dess nya gästhamn med en misskött turistbyrå på kajen i hamnen.
Även andra frågor rörande staden vid havet hanterades gång på gång taffligt av kommunen. Många beslut rörande vår sjöstad verkade faktiskt tas av okunniga landkrabbor.
Det togs dock trots detta minskade politiska intresse för vårt sjöstad även rätt länge beslut om satsningar mot havet, som till exempel Kustleden. Den fullföljdes dock först efter väldigt många års politiskt tjafs när kronprinsessan sa att hon skulle vandra den…
Ambitionerna om en marin miljö i Nyhamn och fler boenden efter silons pågående rivning lever fortfarande, trots allt annat som misslyckats. Det är bra! Men den historiskt vackra kranen i området tycks kommunen inte vilja vårda och rädda.
Beslut om satsningar fick annars ett abrupt slut då det helt tydligt till sist skar sig mellan kommunen och skärgårdstrafikens rederi Royal Shipping Sweden AB med de fina båtarna Drottning Silvia och Royal Star.
Kommunens upphandling har det varit bråk om i stort sett varje år sedan länge med både tidigare och senare intressenter Men nu verkar politikernas och tjänstemännens prestige lett till en förödande situation för kommunen. Och det lilla privatägda rederiet.
Kommunen beslutade plötsligt att inte förlänga sitt avtal med Royal Shipping Sweden AB. Trafiken till paradisön Limön läggs ner med väldigt kort varsel.
Märkligt, ön har ju som jag ser det alltid varit en närmast S-märkt oas, principiellt för vanligt folk som hyr arrenden för stugor på kommunal mark och saknar båt, samt givetvis Unga Örnars populära kollo.
I vart fall tidigare har kommunen uppmärksammat lokala konstnärer som fått bo gratis sommartid i en gammal fyr på den vackra ön, tror jag.
Ön har varit som ett viktigt kommunalt reservat med naturstig, café och andra arrangemang för öns besökare. Ett symboliskt märke för sjöstaden Gävle.
Ändå har dess besökare blivit färre. Det finns alltid en orsak till allt. Kommunens njugga inställning och tydligt politiskt successivt minskade intresse för vår närhet till havet har nog spelat in.
Allt började med den där jäkla bron över Gavleån och nu planeras en till, ännu längre ut. Gävle flyttar från havet. Det hade nog varit bättre att skippa bro 1 och en ny bro 2 i Gavleån och i stället satsa på en öppningsbar bro eller färja nära hamnen vid Fredriksskans. Då skulle nästan all tung trafik genom Gävle ha försvunnit.
Men gjort är gjort. Nu tar allt om Gävles politiska kärlek till havet slut. Den S-märkta koalitionens centerpartist, samhällbyggnadsnämndens ordförande Anders Ekman (C) hänvisar till det vinstdrivande näringslivet att ordna saken för kommunens arrendatorer.
Eller att dessa, Unga Örnars kollobarn, vanliga båtlösa människor samt turister får åka taxibåt. Finns det ens någon sådan värd namnet? Tror inte det.
Samtidigt har det faktiskt satsats rejält på alla lyckliga med egna båtar. Bra! Bojar och bryggor på till exempel Vitgrund, Norrskär, på Löfgrund och Ångbåtsbryggan i Södra Utvalnäs. Torrtoa på Gållsgrund och säkert även på flera håll – alldeles utmärkt.
Jag har inte riktig koll på öarna längre trots att jag har båt sedan många år, men som rörelsehindrad kommer jag nu knappt längre ut på sjön. Men att kommunens satsningar i skärgården är inriktatade på oss båtägare, har jag förstått.
Nog är det litet stötande att en S-dominerad kommunledning vill hålla i yxan när dess arrendatorer och allmänheten förlorar möjligheten att ta sig ut till Limön eller ut på turer i skärgården och på havet.
Saken har belysts väl i journalisten Lasse Halvarssons alla tidigare ironiska och roliga kåserier om ”Välkommen ombord!” i GD. Så även i en ledare av Malin Lernfeldt i samma tidning, länk här: https://shorturl.at/nWGs5
Skärgårdstrafikens redare Stefan Rudin är nog en skicklig enreprenör, men juridiskt och ekonomiskt inte jämnbördig med kommunens upphandlare och jurister. Han är nog en kaxig och tuff skeppare också. Det ska skeppare vara till skillnad från landkrabbor.
Nu ska alltihop avgöras inför domstol då kommunen, till skillnad från Stefan Rudin, inte vill gå med på en kompromiss. Sämsta lösningen av alla oavsett vem som vinner processen.
Kommunen måste prestigelöst tänka om helt och hållet. Rädda skärgårdstrafik till Limön och helst även till bryggorna som finns i Engeltofta, Engesberg, Sldra Utvalnäs och Furuvik.
Gärna även till Norra Utvalnäs där jag bor, men då behövs en ny brygga utanför den populära Skärgårdskrogen. Där tänkte vi i byn tidigare skapa en bättre hamn med en allmän brygga, men vi orkade inte ända fram. Kommunens engagemang var dessutom rätt lojt.
Och varför inte några turer till krogen vid Axmar brygga och fantastiska Storjungfrun och till fiskarefamilen Bergmans fina satsning i Norrsundet. Slutligen en riktig höjdare – till Eggegrund om en ny brygga kan fixas med rätt djup. Även där finns eller fanns kommunala bostäder uthyrning. Många fågelskådare vill dit varje sommar. Och tänk er en långtur på öppet hav till Öregrund över dagen!
Visst borde vi i Gävle lära oss åka kollektivt med båt, precis som nu i Stockholm och på andra håll? Norrlandet byggs ut våldsamt och vägen räcker knappt till sommartid. Farligt!
Kommunen bör lära oss att åka båt i stället för bil från Bönan, Engesberg och Engeltofta i stället för bil på farliga Bönavägen. .
Självklart har Anders Ekman rätt i att möjligheterna verkligen borde intressera kommersiella krafter, men det måste nog ske med ett politiskt stöd, i vart fall initialt med en bra kommunal marknadsföring, en satsning på fler bryggor och även ekonomisk stöd för entreprenörer i den återuppståndna sjöstaden Gävle.
Gör sedan något riktigt bra med resten av Alderholmen och det planerade området vid Nyhamn. Återinför också den faktiskt utmärkta sympatiska sloganen för Gävle ”Välkommen ombord!” – om den håller vad den lovar.
Våra politiker bör också skaka tross, förlåt hand, med nuvarande och kommande skeppare för de kända och fina vita skärgårdsbåtarna i Gävle.
Om inte detta sker kommer frågan för evigt att återkomma som en skamfläck och politisk belastning för Gävle, år ut och år in.
Trevlig helg på land, Limön och sjön!

Anm. Korrigerad och kompletterad den 7.6 kl 10.38,
Denna text får gärna publiceras av Gävles lokaltidningar och andra medier om källan anges. Tacksam om ett meddelande till mitt mejl robert.rosen@utkik.se om så sker.
Ska publicerad även på min sida på Facebook.
Transparens, känner kollegan Lasse Halvarsson väl. Har träffat skepparen Stefan Rudin ytligt en gång. Addade då honom som vän på Facebook utifrån min kärlek till hav och sjöfart

Publicerat

av