I veckan sände Kulturnyheterna i SVT ett jättebra reportage om Biologiska Muséet i Stockholm, länk sist nedan. Det gillade jag, dels för att jag gillar det unika muséet, dels för att jag är släkt med grundaren!
Nej, jag är inte släkt med konstnären och medgrundaren Bruno Liljefors. Däremot med muséets grundare och Liljefors kanske bästa kompis, Gustaf Kolthoff.
Han var en på sin tid känd forskningsresande, zoolog, konservator, författare och storjägare.
Jag är helt usel på släktkunskap. Jag är dock rätt säker på att Gustaf Kolthoff var min mors morfar. Min mamma hette som ogift Margit Ribbing, en söt, tuff, kul och kaxig adelsflicka.
Hon var ensamt barn till min mormor som hette Helga Gustava Ulla Matilda Ribbing, men som kallades för Eje! Hon var född Kolthoff, och sedan gift med Sigurd Ribbing, statsråd i den avsatta Ekmanska ministären. Där var även farfar Gustav Rosén statsråd.
Hur det gick till när min farfar och morfar träffades och följden därav, mitt ursprung, är väl därmed rätt lätt att klarlägga. En variant av en regeringsbildning. Det ni, även om den regeringen och dess statsministers rykte var och är sisådär i historieböckerna.
Kolthoffs rykte var däremot utmärkt. Han var en känd profil i hemstaden Uppsala och Sverige. Han kunde allt om djur av alla slag. Han skrev en rad bra böcker, jag har flera.
Och så var han nära vän och jaktkamrat med konstnären Bruno Liljefors. Jag hade en ärvd mindre tavla, se bilden längst ner, av Liljefors föreställande Kolthoff och en av hans två jakthundar. Till den fanns också ett foto på en glasplåt föreställade hundarna!
I något sammanhang värderades den av Knut Knutssons hustru på Uppsala Auktionskammare till minst 230.000 kronor. Då blev det problem; försäkringen blev för dyr.
Vi försökte sälja den tre gånger, dels i Uppsala, dels via Åmells konsthandel i Stockholm. Samma värdering, men inte sjutton blev den såld för något på den nivån Jag tror vi fick 70.000 kronor och då hade den ropats hem en gång på återropspriset 90.000 kronor.
Dumt av mig, jag borde ha donerat den till just Biologiska muséet, men det var lockande att se vad marknaden skulle värdera den till. Idag vet jag inte var den finns. Pengarna vi fick investerade vi i modern konst.
Muséet är stängt sedan några år och har i många år varit nedläggningshotat trots sin stolta historia.
Kolthoff har stoppat upp alla djuren hämtade från vårt svenska djurliv och troligen fällda av grundarna. Från gnagare till älgar. Liljefors har målat de monumentala bakgrunderna från våra skogar där djuren levt. Helt unikt!
Men det har inte räckt när hotet om nedläggning funnits länge. Det har startats en förening för att rädda muséet. Jag gick med, men har sedan fått mejl bara någon enstaka gång.
Nu ägs Biologiska av Skansen som nu vill försöka rädda den unika anläggningen. Muséet är stängt sedan flera år Huset måste rustas och upplägget delvis ändras. Bottenvåningen ska tydligen användas för någon separat utställning. Liljefors och Kolthoffs livsverk får de övriga våningarna. Det kan bli bra!
Glömde nog berätta att Kolthoff brukade jaga säl när dessa låg på isen vid sin vak. När en säl träffas av skottet dyker den tydligen instinktivt ner i vaken.
Gustav Kolthoff kunde inte simma, men band enligt min mamma därför en lina runt magen på sig. Den andra änden i geväret som han la tvärs över vaken. Sedan dök han ner i plurret och drog i linan upp sälen och sig själv till isen!
Det är säkert sant. Sin mamma och hennes tuffa morfar måste man ju lita på…
ANM. Kulturnyheterna i SVT den 7.11 2023, https://www.svtplay.se/video/ed37E2k/kulturnyheterna/tis-7-nov-21-38/?id=ed37E2k&position=174
Texten även publicerad på Facebook.
