En väldigt klok och bra text av Karin Olsson i Expressen om mediernas stela tillämpning av de pressetiska reglerna, länk här: https://www.facebook.com/share/p/9KfPJd5sAo3qaiH8/
Många utgivare väljer bekvämt och fegt att överutnyttja etiken för att slippa diskussioner om namnpubliceringar. Så har det varit länge.
Jag kände mig som utgivare för Gefle Dagblad undet 17 år ensam då jag, som en hök bland duvor, ofta direkt valde att publicera identitet på grova förbrytare, mutkolvar på myndigheter och prickade advokater.
Det var dock helt ok att känna sig ensam; uppdraget som ansvarig utgivare innebär att man ensam ska fatta beslut rörande allt som publiceras i en tidning eller i etermedia. Inte ens tidningens ägare kan köra över utgivaren beslut.
Det kallas för just ensamansvaret och utgivaren kan publicera vad som helst. Men måste också ta ansvar för det inför läsarna, den så kallade medieombudsmannen och domstolarna.
OS-bombaren Hinze, massmördaren löjtnant Flink och polismördarna i Malexander är några exempel när många andra medier teg länge, men jag valde att publicera deras identitet direkt.
Karin Olsson har rätt i att medierna sviker sina läsare I skydd av en föråldrad tillämpning av pressetiken. Den möjliggör ändå redan i dag fler namnpubliceringar även för extremt försiktiga utgivare.
Här är länken till en av de senare av mina texter på denna blogg om utgivarnas extremt försiktiga tolkning av de pressetiska reglerna, https://www.utkik.se/varfor-ar-medierna-sa-pinsamt-daliga-om-toppmilitaren-i-hakte/
Den handlar bland annat om att de flesta medierna inte publicerade namnet på överstelöjtnant Johan Huovinen som greps för spioneri förra året. Han pekades ut som en av de farligaste svenska spionerna någonsin.
Utgivarnas försiktiga hållning i gängkriminalitetens tidevarv är om möjligt ännu mer problematisk. Allmänheten har rätt att få mer information om vilka dessa samhällsomstörtare är.
Etiken med dess försiktiga råd har i väsentliga delar blivit omodern så som samhället ser ut idag, men den utgör faktiskt inget hinder för tuffare utgivarbeslut.
Flertalet medier lever inte upp till sitt ansvar att ge läsare, lyssnare och tittare relevant information. Men de skadar också sig själva genom sin överdrivna försiktighet. De blir ju mindre angelägna för sina kunder, ointressanta.
En nog så viktig faktor i sammanhanget då människor söker sig till sociala medier för att få veta.
Anm. Texten är också publicerad på min sida på Facebook