I helgen gjorde min särbo och konstnär Eva Hannerz en konstrunda med mig på Gävle sjukhus. Där finns fin konst att se. Det är bra till tröst och glädje för patienter, besökare och personal. Tyvärr fann vi att den inte vårdas bra.
Jag har varit stamkund på sjukhuset under tre år och har då sett att det finns väldigt många tavlor, monumentala väggmålningar från golv till tak och kanske runt fem eller sex meter långa.
Inne på vårdavdelningarna och nere i kulverterna finns också fin konst. Sjukhuset är som ett museum och vid restaurangen finns även Galleri Elixir med utställningar.
Sjukhusets konst har många gånger piggat upp mig i jobbiga lägen. Nu ville jag gärna visa min särbo vad som finns där.
Kristi himmelfärdsdag var en perfekt dag för att ta sig runt på sjukhusets olika våningar ända upp till plan 13. Korridorerna var ödsligt tomma och alla hissar stod mest stilla. Mottagningarna är ju i regel stängda under helger. Synd med tanke på alla som väntar i tröstlösa vårdköer.
Inne på vårdavdelningarna med sina inneliggande patienter rullade naturligtvis verksamheten på, men där gick vi inte in.
Däremot kollade vi in alla stora hallar och utrymmen runt hissarna på alla våningsplan
På de flesta finns stora väggmålningar av bland andra Birger Forsberg, Roll Sörensen och Hans Tjörneryd. Även en stor vävnad av textilkonstnären Ulla Grytt.
Sorgligt nog var flera målningar skadade på olika sätt. Det beror på att golvytan närmast konstverken används för parkering av sängar, transportvagnar, rullstolar och även lastpallar! Det saknas skydd för konstverken varav flera hade fått stora skrapmärken av alla prylar.
Två stora och fina väggmålningar av Tjörneryd är skadade på grund av bristande underhåll. De har stora vinkelformade komplement monterade ovanpå själva målningarna. De håller på att lossna. Vassa stålklamrar har släppt och sticker nu ut på baksidan längs kanterna.
Hans Tjörneryd var kul, spontan och fantastiskt kreativ. Tänk när han utnämnde och ställde ut Avans soptipp som ett konstverk. Eller när han med flygplan fixade till ett konstverk högt över Stortorget i Gävle.
Hans färgrika tavlor gillar jag skarpt och då inte minst de båda på Gävle sjukhus. Jag kan dock inte tänka mig att denna överraskningarnas konstnär avsåg att målningarna ska åldras genom att få vittra sönder.
Utöver de monumentala konstverken finns också många tavlor och skulpturer. Vid nästan alla har de inplastade och alldeles för små skyltarna med info om tavlorna och konstnärerna försvunnit.
Det tycks inte finnas någon ansvarig för konsten på sjukhuset och inget intresse från ledningen för att vårda den. Det är nonchalant mot konstnärerna och allmänheten.
Vid sjukhusets infart har till råga på allt nyligen bronsstatyn ”Solglitter” av Carl Milles stulits. Enligt Gefle Dagblad, är den värd närmare två miljoner kronor! Länk https://t.ly/XFp_6
Det är bra och viktigt att det finns fin konst på ett sjukhus. Den betyder naturligtvis mycket för patienter, anhöriga och personal som får möta vackra, roliga och tänkvärda konstverk. Därför är det oförlåtligt att de missköts.
Nu är det inte bara Region Gävleborg som är nonchalant mot konstnärer och deras publik. Vi kollade även in årets vårsalong på Konstcentrum i Silvanum
Den var riktigt bra i år med många fina arbeten. Tyvärr är de numrerade med jättesmå siffror som är hopplöst svåra att läsa på någon meters håll.
Än värre är att listorna över konstverken saknar prisuppgifter. Inte heller den vänliga människan i receptionen kunde några priser. Dessa är en viktig del av upplevelsen för en betraktare och eventuell köpare.
I stället hänvisade man till att ringa konstnärerna för att fråga vad tavlorna kostade! Varför försvårar man för konstnärerna att sälja och publiken att köpa?
Förra året köpte jag en fin keramisk säl av Åsa Fällgren. I år var jag smått intresserad av tre grejer, däribland den korsfäste hockeyspelaren och den geniala fisken av nycklar, men jag tappade lusten inför detta obegripliga krångel.
Utställningen öppnade för två veckor sedan. Nu fanns det röda lappar vid bara två av de, tror jag, drygt 80 konstverken…
Anm.
Transparens; jag kände väl de bortgångna konstnärerna Birger Forsberg, Roll Sörensen och Hans Tjörneryd.
Detta är text nr 47 i min serie ”Rapport från vården” på Facebook. Denna gång väljer jag att publicera texten även här på bloggen.