Nu är det gamla presstödet på tapeten igen, men nu döpt till mediestöd. Det lär komma att kosta skattebetalarna en miljard (!) per år. Och som vanligt klagar alla på det mesta, för lite till mig och för mycket till dig. Så blir det alltid när det handlar om bidrag, oavsett namn.
Den viktigaste kritiken nu gäller nog regeringens presentation som sådan. Inte ens mediernas experter tycks förstå hur det nygamla stödet ska fungera. Och ekonomiskt innebär det tydligen en sänkning från runt 1,5 miljarder nu, men en höjning från en halv miljard jämfört med det klassiska presstödet före 2020.
Bonnier är Sveriges största mottagare av det nuvarande stödet och lär väl bli det även i framtiden. Om det minskar för mycket för deras del så läggs så kallade andratidningar som Arbetarbladet, Länstidningen i Östersund eller Dalademokraten troligen ner.
Tråkigt, men föga överraskande. De har varit hotade av nedläggning i många decennier, men synbarligen räddats av presstödet. Observera ordet synbarligen.
Vi vet ju faktiskt inte hur det hade gått för dessa tidningar om presstödet inte hade funnits. Den rådande ”sanningen” är att stödet från staten hållit dem vid liv, men om de hade tvingats eller snarare fått chansen att klara sig på egna meriter kunde sanningen sett annorlunda ut.
Presstödet har naturligtvis varit kontraproduktivt i en del avseenden. Ingen vet vilka resultat en journalistisk eller affärsmässig produktutveckling hade fått för svenska andratidningar OCH förstatidningar utan presstöd.
Det har ju allvarligt stört både marknaden och konkurrensen, tidningarna har inte kunnat arbeta och utvecklas på ett normalt sätt på marknadens villkor.
Så var det också med de svenska fartygsvarven, textilindustrin och säkert även ytterligare någon bidragsbransch. I längden funkar det inte ens med ett statligt stöd när verkligheten förändras. Och nu är det för landets tidningar kanske dags för sista rycket med detta nya mediestöd.
Jag verkade tillsammans med Gefle Dagblads, dåvarande vd Jan Cahling hårt på ägarnas uppdrag för ett samgående mellan Arbetarbladet. AB, och Gefle Dagblad, GD. Det var inte populärt vare sig på GD eller AB.
På GD älskade journalisterna och även mina chefskolleger konkurrensen som den var. Det gjorde jag också efter att ha konkurrerat med AB i 40 år, men jag insåg att det krävdes en förändring.
På AB uppfattades det som att jag ville lägga ner deras tidning. Det var helt fel. Självklart ville jag ha kvar en titel som var efterfrågad av sina läsare, då som nu. Däremot var jag övertygad om att det i längden skulle vara ekonomiskt omöjligt att hålla liv i två dagstidningar i Gävle.
Därför hoppades jag att vi trots alla problem skulle kunna slå ihop bägge redaktionerna som då tillsammans hade runt 120 – 130 medarbetare. Det var inget som Presstödsnämnden skulle ha accepterat.
Därför skulle vi ha tvingats minska redaktionen med ca 30 medarbetare, om jag minns rätt. Detta för att kompensera AB:s tappade presstöd på runt 15 miljoner. GD hade inget.
Och sedan då, hur skulle vi göra med två tidningstitlar med gemensam redaktion? Det var och är ingen rymdforskning. Jag ville göra som i Birmingham där tre-fyra konkurrerande tidningar just då i slutet av 90-talet slagits ihop och fått en gemensam redaktion.
Det var bland annat Birmingham Morning Post, Birmingham Evening Mail och en söndagstidning som jag tror hette Mercury. Plus ytterligare någon titel. De fick en gemensam chefredaktör och nyhetsledning.
Precis så kunde vi gjort i Gävle. Då var det papperstidningar som gällde, men digitaliseringen skulle sedan snarare underlättat förändringen.
Journalisterna hade fått jobba precis som tidigare, men i vilken tidnig artiklarna skulle gå hade bestämt av nyhetschefen vid desken. Inte så svårt som det kanske låter.
Grejer om västra Gästrikland och Uppland till AB, artiklar rörande Gävle till GD. Och alltid korta versioner till den andra titeln. Eller ofta helt i båda titlarna.
Självklart skulle kultur, politik och profilerade skribenter ha hållits isär mellan titlarna. Och kanske även en del annat.
Visst, lite sämre mångfald med bara en medarbetare i stället för två på presskonferenser och evenemang. Men hur stor skillnaden gav egentligen den gamla dubbleringen? Och har det sedan blivit bättre som det blev när ägarna tog över samgåendet och, drivna av AB:s ägare, gick med på en riktig urvattnad och konstlad kompromiss som fortfarande gäller?
Idag har bemanningen pressats ner till kanske runt tjugo medarbetare per tidningstitel plus gemensamma sporten. Kanske 50 totalt, jag vet inte exakt.
Två titlar, javisst, men många texter går i bägge tidningarna, både på papper och digitalt. Bägge titlarna är ändå hyfsat bra utifrån de bantade redaktionerna, särskilt jämfört med då de misshandlades av Mittmedia. Men ändå ack så tunna och ack så konstlad konkurrens.
Nu har Mats Svegfors, av alla, utrett det nya mediestödet. Han som förr var chefredaktör för Svenska Dagbladet, då Sveriges största stödmottagare. Och han försvarade då vilt presstödet trots att tidningen och dess politiske chefredaktör Mats Johansson politiskt sett var emot detta.
Jag har varit starkt kritisk mot presstödet ända sedan det infördes 1972. Det är jag fortfarande. Bidrag är nödvändiga till de sämst ställda, men alltid sämre än eget arbete, skapande och en kreativ anpassning till omvärldens förändringar.
Inte ens i mediernas värld kommer bidragen att fungera i längden.
Viktigast av allt är att medier absolut inte bör vara beroende av statens och politikernas nådegåvor.
Publicister bör värna mediernas frihet och inte tigga pengar av regeringen och riksdagen. Se på debatten i vardande där Sverigedemokraterna rör på sig mot friheten för public service, bibliotekens eller muséerna, typ SD-angreppet mot Gävle museum.
PS.
Det finns trots allt publicister som tänker i samma banor. Den 20 juni skrev Anna Gullberg denna krönika i Expressen: https://www.expressen.se/kultur/anna-gullberg/maste-journalistiken-leva-pa-statens-fula-pengar/
Den 11 mars skrev förre chefredaktören Jonas Nordling för Dagens Arena dessa kloka ord om varför han sagt upp sig: https://www.dagensarena.se/opinion/darfor-har-jag-misslyckats/?fbclid=IwAR0EwFHEcaW0GVYuge184Rev0BTPKoeXi4GVj1x5w7AogMVPm68Mfbqmz_M
DS.
Skickat från Outlook för Android