Rätt att publicera den mordmisstänktes namn.

Jag tycker att det var helt rätt av Expressens chefredaktör Thomas Mattson att publicera den misstänkte ”nye lasermannens” Peter Mangs namn och bild. Och i ett något senare skede av Aftonbladets chefredaktör Jan Helin att göra samma sak. Tiderna är förändrade, den svenska pressetiken måste också förändras. Snabbt! När ska pressetikens alla vänner fatta det?Alltså, den svenska medietraditionen bygger helt riktigt på att den ansvarige utgivaren fattar sitt beslut, unikt för sin tidning. Det är således väldigt normalt och till och med önskvärt att tidningarna och dess utgivare kommer fram till olika beslut. Men när det handlar om namnpubliceringar i tidiga skeden, som med Haga-mannen i Umeå eller den mordmisstänkte 38-åringen Peter Mangs i Malmö, blir det alltid en egendomlig debatt om de utgivare som skiljer sig från mängden, i detta fall initialt Expressens utgivare. Det noteras, närmast lite upprört, att någon utgivare gått sin egen väg. Därmed hotas verkligen den önskade mångfalden. Mångfald kan aldrig innebära att alla ansvariga utgivare agerar på samma sätt, men det verkar vara ungefär det som alla branschdebattörer förväntar sig. Alla ska helst fatta samma beslut! Just i det här fallet är det dessutom märkligt att vi i Sverige fortfarande tror att en person, som misstänks för alla dessa brott i Malmö, fortfarande kan hållas anonym i medierna. Det är naturligtvis icke möjligt. Namn och bild har länge funnits på Internet och så kommer det också fortsättningsvis att vara i liknande sammanhang. Den svenska försiktigheten runt namn och bild är ganska ovanlig internationellt. I Sverige är vi vana vid en extrem försiktighet i medierna gentemot människor som kan, eller bör, bli föremål för mer negativ publicitet.Jag tror inte det är en linje som håller i framtiden. Om det är något jag ångrar som tidigare ansvarig utgivare för en dagstidning (Gefle Dagblad) så är det inte de namn och bilder jag publicerade på misstänka och dömda. Det är snarare de bilder och namn jag inte publicerade på människor som var aktuella i olika utredningar. Och då var jag ändå ganska frikostig med namnpubliceringar…