En djärv tanke slår mig före midnatt om Natos jätteövning som inleds i morgon den 19 januari med 90.000 soldater. Är det I själva verket ett anfall mot terrorstaten Ryssland som är på gång? Osannolikt, javisst. Sannolikt, nja, men med tvekan ändå, javisst…
Jag har naturligtvis säkert fel. Det kan bero på att jag gillar tanken, Rysslands terror måste få ett slut. Atombomber funkar inte, det måste vara reguljär krigföring. När det väl ska ske.
Självklart kan övningen också motiveras av väntade militära aktiviteter från Ryssland mot länder som är med i Nato. Skillnaden mellan vem som är angripare eller försvarare är inte sällan hårfin när ett krig bryter ut. Som när Hitler angrep Polen.
Skäl emot ett anfall från Natos sida är faktiskt rätt formella. Nato är en försvarsorganisation, inte avsedd för anfallskrig. Sverige ska vara med på övningen vilket är ok, men vi är ännu inte medlemmar i Nato formellt sett. Nato ska försvara angripna medlemsländer, inte anfalla andra länder.
Men allt detta kan rundas.
Det är ganska lätt att formulera Rysslands angrepp mot Ukraina som ett anfall indirekt mot Europa med sina medlemmar i Nato. Visst, Sverige är inte med i Nato, men vi har i olika avtal gett USA och därmed Nato rätt till att använda vårt lands territorium.
Det handlar om 90.000 man som ska ut på en ”långvarig” övning, den största någonsin inom Nato. Det kan ju lika gärna handla om dubbelt så många; ett krigs första offer är sanningen.
Nato har unikt nog inte meddelat var övningen ska ske, bara att ”hela Europa” berörs! Har det någonsin hänt förut?
Annat som talar för denna min djärva teori är att Ryssland troligen är svagare militärt än någonsin. Det saknas både soldater, vapen och ammunition för kriget mot Ukraina.
Längre norrut, närmare Kreml, är säkert den militära styrkan historiskt svag efter några års väpnad strid med Ukraina långt därifrån. Vilket tillfälle!
Varje dag får vi höra från Ryssland hur många drönare och raketer som skjutits ner. Men inte hur många som de missat och som nått sitt mål. Bomber föregår oftast anfall i krig.
Andra skäl som talar för att Nato och västvärlden kan förbereda någon form av attack mot terrorstaten Ryssland finns. En sådan måste ske innan Trump eventuellt blir ny president i USA. Turkiet ska plötsligt vänligt nog rösta om vårt inträde. F16 kanske på gång från USA, bra att ha i ett konventionellt krig mot Ryssland och deras förtrogna i Iran m fl länder.
Ungern gör tvärtom med aggressiva uttalanden mot Sverige som kan leda till frågor om var landet egentligen hör hemma ideologiskt. Frågan är om Orban ens vet det själv.
I Sverige har vår utmärkta ÖB Micael Bydén uppmärksammats för sin kloka varning om krig. Väldigt överraskande, frågan är varför hann fann det lämpligt bara dagar före Natos jätteövning? Regeringen höll med honom.
Spänningarna mellan moderaterna och socialdemokraterna har dämpats påtagligt. Socialdemokraterna har nu i en rad laddade frågor i princip bett om ursäkt för felaktiga beslut under årens lopp. Moderaterna har bemött deras bikter artigt.
Partierna verkar nästan gemensamt bädda för en koalitionsregering över blockpolitikens gränser, sådana regeringar är självklara i orostider. Och enligt mig önskvärda sedan länge. Och då måste gamla tvistefrågor läggas åt sidan.
Inget önskeläge för t ex Vänsterpartiet och Miljöpartiet som kanske inte får, eller vill, vara med. Krig, det är nog en övermäktig sak att ta ansvar för eller orka bära en förhandsinformation om vad det gäller dessa partier
Just dessa dagar häver då Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar ur sig floskler om kokainspår på partiets toalett i riksdagshuset och ber därpå smått desperat om ursäkt i tv för att ”allt är så jobbigt”.
Och Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi sjukskriver sig samtidigt på obestämd tid eftersom ”allt är för jobbigt”.
Dessförinnan abdikerade Danmarks tuffa drottning överraskande utan skäl och lämnade över till sonen som nog är bättre rustad för extremt tuffa utmaningar för Natolandet Danmark om så behövs. Som i ett krig.
Ungefär så här är det nog när historiska saker sker. Och krig börjar mycket ofta med stora övningar intill gränsen mot fienden.
Behovet att kväva Putin och hans Ryssland är uppenbart, men jag har säkert fel i dessa djärva tankar just denna dag. Tyvärr!
Men något är nog ändå på gång…
Anm. Denna text publiceras också på min sida på Facebook.
Korrigerad och kompletterad 19 januari kl 12.46
Skickat från Outlook för Android