Dagstidningarnas vandring in i framtiden baseras på en skev bild av verkligheten, ackompanjerad av Tidningsutgivarna, TU. Förr var jag en hängiven förtroendevald och senare även konsult till TU och ser nu med sorg på utvecklingen. Men följande måste sägas.
TU har varit en en klarsynt organisation och en skicklig företrädare för svensk dagspress. Föreningen har haft skickliga ledare i dess roller som vd, ordförande och styrelseledamöter.
Nämnas bör dock främst Per Hultengård, TU:s mångårige jurist och en mästerlig expert på allt om vår svenska tryck- och yttrandefrihet. I de frågorna sviktar TU aldrig tack vare honom.
Han är också sedan länge branschens författare till alla remissvar till lagstiftarna rörande allt som handlar om svårfångade grundlagsfrågor ned till de enklaste tiggarbreven där TU:s styrelse numera tjatar om mer statligt stöd till sin arma medlemstidningar.
Något har över tid hänt vad det gäller dagspressens och TU:s forna självförtroende, klarsynthet och retorik. Vad som ska tyckas och sägas i ett remissvar avgör organisationens styrelse. Sedan får tjänstemännen, det vill säga Hultengård, hålla i pennan.
Därefter stöts och blöts texten till remissen i styrelsen där intressen från branschens olika hörn tycker till med rödpennan i handen. Precis som det väl ska vara.
Det som förvånar mig mest är den sviktande självsäkerhet som numera präglar branschens ställningstaganden, inte sällan parade med skryt av tidningsföretagen om framgångar som är hopplöst svåra att bedöma för alla oss utomstående.
Lika förvånande är branschens närmast obligatoriska tiggeri rörande mer ekonomiskt stöd från staten, förr en nästan tabubelagd fråga i TU. En del av dagspressens största profiler, som Harry Hjörne, GP, Anders Y Pers, VLT, och Gustaf Ander, NWT, skulle vända sig i sina gravar om de visste hur deras efterträdare idag tigger pengar från staten.
Svensk dagspress får inte fastna i ett beroende av statliga pengar. Nästa statsminister kan heta Jimmie Åkesson, SD. Hans parti hatar medier och är just nu på väg att spränga enigheten i den statliga utredningen om public service.
Det är lätt att inse hur SD med ett ännu större parlamentariskt inflytande skulle strypa statens ekonomiska stöd till dagspress, radio och tv. Men landets chefredaktörer och dess organisation TU fortsätter numera rutinmässigt att tigga pengar när tillfälle gives.
Det är riktigt illa. Tiderna förändras på gott och ont. Om inte svenska dagstidningar klarar sin ekonomi genom innovtion och förändring så är det bättre att de helt enkelt läggs ner. Hellre färre, men starkare tidningar i sin granskning av makten, nationellt, regionalt och lokalt.
Tittar man på statsstödets tillskyndare under årens lopp så kan man bli förvånad. En av de främsta tiggarna, förutom socialdemokratiska A-pressen, var moderata Svenska Dagbladets chefredaktör Mats Svegfors, även ordförande för TU och senare både vd för SR, landshövding och utredare av det nya statliga mediestödet!
En annan var nog indirekt Bengt Braun, vd för Bonniers, och privat säkert kritisk till stödet. Men det föll sällan eller aldrig över hans läppar, han ville inte stöta sig med politiker och tidigare A-pressen.
Jag minns möten i TU:s styrelse när både Svegfors och Braun som dess ordförande, vid olika tidpunkter, bara såg häpna och besvärade ut då presstödet kritiskt kom på tal, främst genom dess starkaste och nästan ende kritiker Stig Fredriksson i Hallpressen. Jag höll alltid med denne om ”armlängds avstånd till statsmakten”, men de flesta runt bordet teg. Alltid.
Andra tunga namn, som Lennart Ohlsson-Leijon, vd på Nerikes Allehanda, NA, ordförande i TU och även på Stampen under dess storhetstid var en annan som nog som person ideologiskt ogillade presstödet, men han avstod från att kritisera det för att inte irritera politikerna. Och definitivt för att få behålla NA:s distributionsstöd!
Det medgav han för mig och andra vid ett möte på NA. Både andra mediechefer och jag på mötet tyckte hans syn på saken var stötande. Då skrev jag som redaktionschef på Gefle Dagblad en ledare om att ”Presstödet korrumperar.”
Så var det då och så är det nu. Idag har TU fixerat sig vid att Sveriges Televison, SVT, är den svenska dagspressens fiende nummer ett.
Detta för att SVT på sin sajt publicerar fullvärdiga texter och bilder om aktuella händelser. Det vill TU att staten ska stoppa! En helt obegriplig ståndpunkt för publicister!
Här kan ni kopiera en länk till TU som redovisar TU:s kritik mot SVT:s nyhetsförmedling. https://tu.se/standpunkt/public-service/
TU menar att det är SVT:s fel att läsarna sviker tidningarna och slutar prenumerera på dem. Vilka dumheter!
Detta tillmäts av TU:s styrelse större betydelse än tidningarnas konkurrens från Facebook, forna Twitter, Instagram och alla andra brutalt framgångsrika sociala medier. De som skickligt snott både dagspressens annonser och ofta även tidningens roll i lokalsamhället. Det är ju på nätet vi ser att en bekant dött. Eller hans katt.
Här kan man tala om skygglappar på annars kompetenta fullblod eller åtminstone halvblod i TU:s styrelse. Jag tror däremot inte att skygglapparna sitter på professionen i form av Per Hultengård eller TU:s vd Johan Taubert. De är nog kunnigare och klokare än så.
Det är styrelsen med namnkunniga chefredaktörer och tidningsdirektörer som bestämmer vad TU tycker. Tjänstemännen fäster deras syn på papper och uppvaktar riksdag och regering om saken. Det kan inte vsra så lätt för dem alltid att företräda TU:s styrelse i dessa frågor.
Däremot tycks TU gilla mer politiskt korrekta Sveriges Radio, SR, som bestämt deklarerat att deras sajter bara publicerar extremt korta sammanfattningar i text av de ljudinslag rörande nyheter som SR sänt.
Rätt meningslösa textsnuttar, faktiskt. Men ljudinslaget finns också med, vilket kanske glädjer en del.
TU:s syn på saken idag påminner starkt om den tid då SR:s föregångare Radiotjänst inte fick sända nyheter, detta för att tidningarna inte ville ha konkurrens av radion! Det ställde politikerna upp på. I stället sände Radiotjänst få och korta nyhetsinslag från TT.
Min farbror Staffan Rosén och mer kände Uno Stenholm var då TTs nyhetsuppläsare. De satt inklämda i en jätteliten studio mitt på golvet i TT:s lokaler.
Det är kanske ungefär den tiden TU och dess medlemstidningar längtar tillbaka till med sin kritik mot SVT, en reglering och förbud mot konkurrens!
Dessa frågor kommer nog nu att bli heta i debatten då den tydligen av SD mer eller mindre kraschade statliga utredningen om framtiden för public service presenteras lite försenad mycket snart, den 13 maj så vitt jag vet
Samtidigt har den privat initierade utredningen av ”Föreningen Oberoende public service” med etermediernas veteraner Christina Jutterström och Kerstin Brunnberg i spetsen redan publicerat ett gediget alternativt förslag. Debatt kommer det att bli!
TU:s och dagsressens hållning är och blir nog dock pinsam i diskussionen om framtiden för public service. Begränsningarna för SR:s nyhetssändningar upphörde helt efter mordet på Palme under 80-talet. Alla insåg då att nyhetsflödet måste vara fritt och inte fick begränsas i några kanaler när det händer något allvarligt. Klokt nog.
Nåväl, TU:s mossiga hållning närmare 40 år därefter illustrerar att branschens självförtroende ännu inte är på topp igen efter många mödosamma år.
Man ser ju tyvärr också ganska få innovationer både publicistiskt och affärsmässigt i medierna. Synd, det finns ju massor att göra innovativt för företagen, både via uppdateringar redaktionellt och för den viktiga affären.
Nu skyller tidningarna genom TU sin kräftgång på SVT Det är skämmigt. Förhoppningsvis går det väl ändå makligt framåt för branschen, om än i väldigt gamla och djupa hjulspår. Det vore kul om någon tidning började sticka ut rejält, trots inlåsningen i koncerner.
Då kanske även TU skulle piggna till. Trots allt.
Anm. Texten publiceras även på min sida på Facebook
Transparens. Jag känner professionellt både Bengt Braun, Kerstin Brunnberg Christina Jutterström , Per Hultengård, Lennart Ohlsson-Leijon, Mats Svegfors , Johan Taubert och flertalet av TU:s styrelseledamöter.